Jugend och tidigt 1900-tal
Jugend eller Art Noveau var kanske det mest framträdande stilbegreppet kring tidigt 1900-tal. Klassklyftorna var stora och storleken på bostäder var mycket varierande under perioden. På landsbygden var det vanligt att bo hela familjen i ett rum med spis eller kakelugn medan borgerliga hem kunde vara våningar med upp till tio rum, där bostadsinnehavarna inte ens befattade sig med köksdelen av våningen utan hade en piga som skötte köksarbetet. En gammal pigkammare ligger således ofta i anslutning till trapphuset i våningar från sekelskiftestiden. I de pampiga lägenheterna var hallen stor, central och ledde till våningens alla rum. Salonger åtskildes av dubbeldörrar och golven på sällskapsytorna bestod ofta av parkett i olika mönster - framförallt fiskbensparkett. Väggpaneler i olika höjder smyckade ofta väggarna och stuckaturer i organiska mönster klädde taken. Nu ville man bort från 1800-talets mörka, tunga stil och få in mer ljus i bostäderna.
Ovan en jugendfasad från 1903 på Kungsgatan i Malmö.
I våningen nedan, från 1913, syns många tidstypiska detaljer. I vardagsrummet har de vackra jugendfönstren småspröjs upptill. Spegeldörrar och fiskbensparkett är bevarad och en tidsenlig växttapet klär väggarna.
Ett stort fönsterparti i burspråksform pryder andra sidan av rummet.
I den här pampiga våningen från 1902 syns både vackra snirkliga växtstuckaturer samt stora fönsterpartier med spröjs på den övre delen. Typiskt för tidigt 1900-tal.
Arts & Crafts och arkitektur
Jugend, eller Art Noveau härstammar ur den engelska arts and crafts-rörelsen som uppstod kring 1880-talet. En av de kanske mest kända förgrundsgestalterna inom rörelsen var mönstergeniet William Morris, känd för sina växtslingrande tapeter. De svenska arkitekterna upplevde internationella förebilder från Frankrike och Österrike som något för vulgära och skapade en egen svensk variant som var något mer sparsmakad. Men överlag blev byggnadernas formspråk mjukare och ljusare under den här tiden. De höga fönstren fick spröjs och sattes ofta tillsammans i grupp för ökat ljusflöde. I flerbostadshusen i städerna fick den här byggnadsstilen omfattande fäste med rikt dekorerade burspråk, medan småhus-arkitekturen hade tydligare influenser av allmogekultur. Påkostade villor putsades i varma beige eller gula nyanser medan arbetarvillorna ofta hade träfasad av liggande panel i falurött med vita snickeridetaljer. Takformerna var ofta brutna, husen hade balkonger, förstukvistar och småspröjs på fönstrens övre del. Sovrum i Arts and Crafts-stil.
I den här jugendvillan i Eskilstuna från 1909, återfanns en fantastisk gammal tapet bakom väggpappen i en garderob.
Köksinredning
Till skillnad från idag då köken ofta har en central plats i hemmet, låg köken under 1900-talets början oftast mot gården eller i mörkt norrläge. Här bekläddes väggarna gärna med pärlspont och förvaringen bestod mestadels av öppna hyllor och väggkrokar. Från köket ledde serveringsgången ut mot matsalen och här förvarades porslin, glas och terriner. Köken var så kallade "arbetskök" och alltså en arbetsplats snarare än ett socialt rum som idag. Matvaror och kol till spisen levererades via köksingången och grytor och verktyg fanns nära till hands på krokar och öppna hyllor.
Köket ovan ligger i en våning från 1913. Här syns de gamla luckorna bevarade, liksom serveringsgången i anslutning till köket. I köket finns en dörr som leder ut i trapphuset och bredvid köket finns den gamla pigkammaren bevarad. Här sov och förberedde pigan maten åt familjen som levde i våningen. Troligen var golvet under den här tiden täckt av linoleummatta men på senare år har undergolvet tagits fram och målats.
I det här köket har man anammat den gamla 1910-talsstilen och bevarat väggpanelerna både ovanför diskbänken och på väggen vid matbordet. Även här syns dörröppningen in till den gamla pigkammaren.
Serveringsskåpet i hallen har bevarats med gamla lådor och träknoppar.
Öppen förvaring i ett nygammalt kök, som återskapats i tidig 1900-talsstil.
Ett svalt vitt kök i sekelskiftesstil. Elektrisk spis och fläkt fanns inte kring 1910, men de utanpåliggande luckorna med spegelramar och metallvred sätter sekelskiftesprägel.
Badrum
Rinnande vatten var något som började anlända i hemmen under 1900-talets början och detsamma gällde den elektriska belysningen. Merparten av befolkningen var dock under 1900-talets början fortfarande beroende av dagsljus. År 1910 beräknade man att endast 20% av befolkningen i Stockholm hade tillgång till elektrisk belysning. För övriga fick vaxljus, ljusstickor och oljelampor användas efter mörkrets inbrott. Sekelskiftets badrum tillhörde de mer välbärgade. Gjutjärnsbadkar med lejontassar, mässing och marmor var vanligt. Golven hade ofta mönsterlagd klinker och väggarna var täckta med pärlspont. Kaklade man så användes halftile-kakel i engelsk stil. De allra flesta hade däremot inte badrum, utan tvättade sig på speciella dagar på offentliga badhus eller i balja hemma vid vedspisen!
Det här badrummet ligger i en lägenhet från 1903 och har många av sekelskiftesbadrummens karaktäristiska attribut - pärlspont, halftile-kakel och rutigt klinkergolv. Den gamla bevarade kakelugnen är dessutom ljuvlig!
I en lanthandlarvilla från 1908 har ägarna arbetat med att återställa den gamla jugend-glansen och badrummet har fått badkar med lejontassar och klassiskt klinkergolv.
På bland annat Byggfabriken kan man köpa vackert klinker i sekelskiftesstil, här i svart och grönt.
Detaljer
Dörrhandtagen under tidigt 1900-tal hade ofta detaljer i svart ebenholts medan knoppar kunde vara i trä eller porslin. Mässing var det vanligaste materialet på köksblandare innan sekelskiftet men efter år 1900 blev det allt vanligare med förnicklad mässing. Om man inte kan hitta gamla detaljer finns det mycket nyproducerat i sekelskiftesstil - perfekt om man vill återskapa den gamla känslan!
Kakelugnar var den vanligaste värmekällan i flerbostadshusen. De var ofta vita, cremefärgade eller turkos och hade ibland målad dekor från den nordiska floran. De tre kakelugnarna nedan är typiska för början av 1900-talet.
Allmoge-vibbar
Den något mer lantliga ombonade allmogestilen personifieras kanske allra bäst av Karin och Carl Larsson; konstnärsparet där hon skapade hantverk och inredning och han målade av. Deras bostad Lilla Hyttnäs har blivit mycket omskriven på senaste och ses som en inspirationskälla till den alltmer "personliga" inredningsstilen som står högst på önskelistan hos många inom inredningsbranschen.
I Carl Larssons målningar ses både kakelugnar, väggpaneler och en hint om dåtidens inredningsdetaljer.