Efter att jag hade köpt min första lägenhet, då tog Hemnet-hysterin fart på riktigt. I vårt avlånga land så är vi en enormt stor grupp som dagligen scannar Hemnet för inspiration, inredning, och ja... dyker det upp något intressant så kanske man kan överväga och drömma lite om det också. Jag misstänker att en hel del av besöken här på vår inspirationssida och på bo-laget.se är av samma klientel. Innan jag började jobba här stod jag nämligen själv för en hel del av dem. Innan jag ens hade kommit på tanken att flytta till Malmö.
I mitt jobb så passerar dagligen människors hem mitt skrivbord. Alla med sin egen personlighet. Sin egen prägel. Vissa gör sig bättre på kort än andra. Vissa måste upplevas. Någonstans i det där virrvarret så sitter jag och försöker fånga kärnan i det hela.
Men så landade dessa bilderna på mitt skrivbord för någon vecka sedan. Då blev det helt och hållet kortslutning i huvudet. Jag kunde inte alls läsa av bilderna sådär som jag automatiskt brukar göra. Istället började perfektionisten i mig plötsligt hoppa och skrika. Någon färg är för skrikig. Något stod på sned. Jag kan inte alls titta på helheten utan fastnade hela tiden på detaljer som jag granskade. Granskade kritiskt.
Det är förstås mitt eget hem som landat på skrivbordet. Mitt eget hem som jag plötsligt granskar i sömmarna och som jag upptäckte var extremt svårt att förhålla mig objektiv till. Det blev så definitivt. Som att se sig själv i spegeln och försöka bedöma om man har en bra eller dålig hårdag. Fråga sig själv om man fortfarande hade velat ha den där frisyren om den vore någon annans. Haha! Förstår ni vad jag menar? Jag tror att våra säljare förstår vad jag menar. 
Mitt i den här inrednings och Hemnet-hysterin så blir man lite tokig ibland. Man föreställer sig själv i miljöerna. Eller hur man själv hade arrangerat miljön. Helt bortsett från verkligheten, ekonomiska eller praktiska förutsättningar. Man drömmer ju sig bort en stund. Det är härligt. Men glöm inte bort att det också är ett arrangemang. Något som piffats och städats liknande en modell sminkas och retuscheras. Det är inte verkligheten. För verkligheten har skrikiga färger, sladdar och saker på sned. Och vi trivs där ändå.
(Ps. Tack Anna-Maria för hjälpen med bilderna!)