Häromdagen kom vi till att diskutera färgen rosa på kontoret, därefter lyssnade jag på radioprogrammet "Den livsfarliga färgen rosa" och kom att tänka på en del boenden som vi fotograferat och vad inredningen säger om den som bor där.
Sydsvenska Dagbladet skrev nu i november en artikel i ämnet och något som framkom där som många nog inte känner till, är att rosa faktiskt var en maskulin färg när den introducerades i barnkammaren för ett drygt sekel sedan.
I den amerikanska tidningen The Sunday Sentinel år 1914 råddes mödrar att ”använda rosa åt pojkar och blått åt flickor”. Medan blått sågs som en mild färg ansågs rosa vara en stark sådan, vilken man menade passade pojkar. Men innan dess gjorde man ingen skillnad alls, de flesta barn kläddes då i vitt. Att rosa sedan blev en feminin färg har förklarats med reklamens betoning på skönhet och glamour efter de dystra krigsåren på 1940-talet. Rosa matchade då affischflickornas putiga läppar.
Än i dag är det viktigt för kommersiella aktörer att skilja på könen genom färger. Enligt en brittisk studie säger många barn därför ”Barbie” när de ser färgen rosa. Men de har inga som helst problem med att identifiera färgen blå som just blå. Genuskodningen är dessutom global. I den sydkoreanska konstnären JeongMee Yoons ”The Pink and Blue Project” har till exempel en stor mängd barnrum fotograferats i USA och Sydkorea. Bilderna visar tydligt hur flickorna drunknar i rosa medan pojkarna gör detsamma i blått. Ganska sjukt kan jag tycka.
Är vi lika fördomsfulla och konservativa i Malmö? Gissa vem som bott i hemmen vi fotograferat nedan, män eller kvinnor - flickor eller pojkar?
Artikeln från Sydsvenskan hittar du HÄR och radioprogrammet från SR hittar du HÄR.