Vi fick ett mail i veckan av en herre som tyckte att vi fotograferade på tok för mycket fruktskålar och på tok för lite lägenhet. Även om jag gissar att hans synpunkt mest kom från någon stereotyp föreställning så vill jag ändå ge honom en poäng. Jag är den första att hålla med om att den obligatoriska citron-skålen känns lite nittiotal. Men han ska också få en poäng för att han trots sin kritik erkände att han föll för lägenheten. Om det var beroende på stämningsbilderna eller ej låter jag vara osagt. (Vi själva att kallar det "stämningsbilder" snarare än fruktskålar).
Frukt eller inte så slår det mig ofta hur duktiga och ambitiösa våra säljare är. Dom piffar och donar inför fotograferingen. Någon tvättade 50 st fönster i en villa. Någon möblerade om hela vardagsrummet. De puffas kuddar, bäddas rent, handlas snittblommor och plockas undan. Varför? För att visa upp den absolut bästa sidan av deras bostäder. För att visa upp det fina de själva föll för en gång. För att de hoppas att det ska synas hur mycket kärlek och omsorg deras bostad har fått de gångna åren. För att de hoppas att bostaden ska bli lika omtyckt av nästa person som flyttar in där.
När de anstränger sig så mycket för att visa den bästa sidan av sitt hem vore det väll väldigt synd att inte dokumentera den där känslan de vill förmedla. Känslan sitter inte i en fruktskål. Den sitter i en helhet som utgörs av att någon har varit där, lagt ner tanke och omsorg på att placera ut saker som ger liv. Som visar att det finns liv. Ett bra liv. Så om ni frågar mig så är det inte en faslig massa fruktskålar vi fotograferar. I mina ögon är det en massa små meddelanden från våra säljare som skvallrar om vilket trivsamt liv någon lever där.