Stora hus eller våningar älskar jag. Måste ha volym, ljus, generösa ytor och luft. Och det har jag i dag, i vårt funkishus från 1939 som är riktigt stort. Och tungt att sköta, att städa och att hålla i ordning. Men jag älskar det nästan ohälsosamt mycket. Vi är ju bara två,och en hel hög med hundar, men de är så små...
Och vi har letat. Tittat. Tänkt alternativa lösningar, gård på landet, våning mitt i stan, ett skruttigt strandhus... Och inget känns helt hundra. Så vi bor kvar i vårt stora hus. Så kom då den här;
Vid havet. Med fem meter i takhöjd... Så otroligt smakfullt. Rent. Luftigt. Mina material. Den har ju allt! Trädgård på taket, orangeri, glas, betong, stora fönster.
Men jag är inte mogen. Jag får stanna. Här, där jag bott i 22 år. I vårt alldeles för stora funkishus...